Jag är skadad. Jag tror verkligen jag förstår vad människor tänker. Jag förstår deras avsikter och oftast vad dom känner. Jag kan känna det rakt ned i nervtrådarna, djupt ned under huden. Ibland känner jag det genom kläder, ja till och med genom skor. Men såfort man kommer upp ur vattnet och står huttrande på stranden har jag ingen aning längre. Det krävs att någon verkligen säger saker rätt ut för att jag ska kunna tro på mina instinkter och inte ens då är jag säker. Det är en död vinkel för mig. Jag kan se en bil köra in i vinkeln, och jag kan tydligt se hur den kommer ut ur vinkeln, men hur ska man vara säker på att den finns när man inte ser den i den vinkeln? I ögonvrån ser jag allt, men rakt framför mig där finns inget.
Hur svårt ska det vara att få nån att kasta snöboll med liksom?
"Och där kommer dom jag ser dom mellan träden
snälla kan du hjälpa mig att fly?
Deras ögon är som mareld över världen
jag kryper där i askan fågel Fenix född som ny!"
Kent - Döda Vinkeln
1 comment:
Sv: hahaha, precis! det var nog ungefär exakt så det lät när jag fick veta att jag skulle dit =)
Och fyfan, du borde skriva böcker eller någonting. Jag läser alltid dina inlägg jävligt sakta, för dom är så bra =)
Hoppas matfestivalen(?) eller vad det nu var ni skulle på idag blir jävligt god!
Post a Comment