DRIVE ON...

Bergochdalbanan tar aldrig slut. Det kan gå dagar, veckor, ja månader rakt upp och sen vänder det och drar rakt ner. Min bergochdalbana har än så länge dessutom innehållit ett par loopar vilket var både oväntat och i efterhand galet roligt. Det är märkligt hur ens egen syn på saker kan förändras så drastiskt över natt i stort sett. Ibland kan jag vända banan själv dessutom. När man slitit som fan och är så sjukt less på den där jävla vagnen på flera ton som man släpar uppför bakom sig... Då kan jag stanna. Kika bakåt och tänka... "Ähh vafan!" Sen skuttar jag i vagnen baklänges och tjuter skrikande när den åker tillbaka där jag kom ifrån. Ibland åker jag hellre nedför till nåt jag känner till, än att kämpa som ett djur mot ett okänt mål.

Det motsatta gäller också ibland förstås. Ibland kan det vara värt att kämpa som ett djur, inte mot ett okänt mål, men för att komma ifrån det som ligger i dalen bakom dig.

Just nu är jag på nån slags puckelpist känns det som. Ena dagen är det upp, det lyfter i maggropen och jag tjuter förtjust sen nästa dag så är jag i botten och g-krafterna pressar ned mig i sätet och jag ser knapp ut över kanten.

Kärleken är dock fjärran. Jag har viljan, men jag har inte lusten. Jag brinner inte för det, jag tror att det är nån slags bild av mig där det saknas någon... Men jag orkar inte riktigt. Jag vill väl ha det alla vill ha, fast annorlunda antar jag.

Hade föresten Antefest 31 i helgen. Det var king!

"And as I drive you home I'd make an extra turn

pretend to get lost just a little puzzled a bit and suddelly

where are we?

Oooohh look what you do to me

Oooohh all the things I do to be

Next To You

And when you're safe asleep on the seat next to me

I'd pray for strenght just enough to let go of the wheel

and close my eyes, one last time.

Oooohh such a relief to me

Oooohh cause I can't stand not to be

Drive on..."

Dive - Next To You