"Vet du inte vart du är på väg leder alla vägar rätt."
Sakta vaknar staden. Det börjar med fåglar, sen persienner, sen postlådor, bildörrar och rop. Sen följer billjud en hel dag, ljudet av stenhårt gummi mot asfalt i ett fartvinande ljud under nästan 12 timmar i sträck. Sen kommer ljudet av postlådor igen, blandat med ljudet av påsar och bildörrar. Sen följer barnen och nån enstaka gång avlägsen musik. Dagen tystnar sedan in mot kvällen med lågmälda konversationer som sakta tystnar. Sen återkommer fåglarna igen.
Jag ligger tätt mot den pälsklädda ryggen. blundar och låter den föra mig genom luften, kisar ut i mörkret mot stjärnorna och drömmer. Vi susar fram tillsammans, så lätt, så enkelt, jag skrattar och är glad. Men någonstans inom mig gråter jag. Jag gråter och tårarna faller efter mig som ett lätt regn, knappt märkbart i mörkret.
Jag vet att dom små ljusen i fjärran inte är stjärnor, det är hus med flerfärgade gardiner. Luften som susar förbi är svunna möjligheter och jag vet att det inte är päls jag gosar in mig i utan bekvämligheten självt, bekvämligheten att slippa agera. Bekvämligheten att inte behöva tänka själv. Mörkret däremot, det är äkta. Det är svårt att fejka mörker.
Det är så lätt att drömma på ryggen av en uråldig best, men det är nästan omöjligt att kliva av. Man behöver oftast hjälp.
"In darkness
The dragon wakes.
The dragon has awakened
To a heart that is numbed with cold the dragon takes flight.
With you at my side the dragon sleeps.
On dragon wing your wishes will leap."
Fritt översatt: Yoko Kanno - Sora
No comments:
Post a Comment