LILLA EGO FY SKÄMS

Det städas. Det flyttas saker och det rasar sågspån från taket. Väggarna vibrerar när större saker skjuts fram och tillbaks över golvet. Gips i små ränilar samlas i högar utmed väggarna. Det är vår. Det är svårt. Av nån anledning är alltid våren svårare. Kanske för att den känns bättre än hösten. Kanske för att jag bryr mig om att jag slutat bry mig. Med våren kommer insikten om söndagar, protoner och vattenfärgade pergament i små trekanter utlagda i mönster som bara en trettioåring vill förstå.

Rännilar av gips lägger sig över mina trekanter och jag ryggar tillbaka och tar dom i famnen som en girig gollum. "My precioussss...." Stirrar under lugg över axeln och ger onda blicken. Släpper inte in någon. Släpper aldrig in någon. Ingen får förstå. Alla måste förstå. Alla som inte förstår är dumma. Men ingen får veta. 

Alla måste titta, ingen får se.

Det är svårt med vår.

"Någon hade sagt att jag var feg

Lilla Ego fy skäms

Att Jag alltid stod där bakom och höll med

Sanningen känns

Jag har skuggat dig i kylan

en hel dag

för att lämna tillbaks

den undanflykt

som Jag stal

Tar 2:an sitter ensam längst bak

Lilla Ego sitt still

Jag har gått i dina fotspår hela dan

till Hagnesta Hill

Den första snön har fallit allt är halt

och min halsduk blev kvar

på en hållplats

utanför stan..."

Kent - Stoppa mig Juni (Lilla Ego)