SISTA BITTRA BLOGGEN (på ett tag)

Den vindpinade paniken är över. Jag saknar fortfarande, men jag minns inte riktigt vad längre. Bara känslan återstår. Och logiskt sett så visste jag ju att så var fallet. Sådär känner jag inte efter så kort tid. En projektion. En vacker sådan. Olyckan står dock kvar utanför dörren. Som en mörk ondska med kniv som bara väntar där utanför. Väntandes på att jag ska bli klar för dagen. Och när jag blir klar så går det fort. Fan va ont det kan göra. Såfort jag inte tänker längre så vandrar mina tankar omkring någon sekund sen går de rakt ut genom dörren där mörkret väntar. Det slår inte fel en endaste gång.

Just nu är det kanske femtio procent av mig som tänker "fan va synd" och femtio procent som tänker "det finns bättre" och jag vet att båda har rätt. Jag brukar ha det. Men hundra procent av mig är olycklig ändå. Om.... om om om .
Fan fan fan.

Nu lovar jag att detta är sista bittra bloggen på ett tag.

"And it's happening
Never planned on this
You got something I need
Kind of dangerous
And I'm losing control
I'm not used to this
What you want from me
I'm not used to this

can't seem to shut it off
This thing I've begun
And it's hard to tell
Just where it's coming from
And it's hard to see
What I'm capable of
And it's hard to believe
Just, what I've become

Hey
Can we stop?
Me, I'm not
Hey
Can we stop?
Me, I'm not

I can swallow it down
Keep it all inside
I define myself
By how well I hide
Feel it coming apart
Well, at least I tried

I can win this war
By knowing not to fight
If I take it all back
Someway, somehow
If I knew back then
What I know right now

Hey
Can we stop?
Me, I'm not
Hey
Can we stop?
Me, I'm not
Hey
Can we stop?
Yeah, Me, I'm not
Hey
Can we stop
Me, I'm not"

- > Nine Inch Nails - Me I'm Not