HURRICANE

STOP STOP STOP! SPOLA TILLBAKA TILL DEN DÄR SISTA BILDRUTAN TACK. VAD ÄR DET DÄR? ÄR DET HÅNING?

Ibland så överraskar livet en sådär. Jag vet att jag brukar använda den termen just i början på bloggen, men den är verkligen klockren. Oftast följs den frasen av en metafor som slungar ut någon i himlen eller hur någon plötsligt spelar basket som på film. Men den här gången så överraskade jag mig själv. Puh-hålet som jag också brukar skriva om kröp jag plötsligt ur för egen maskin (jo jag hade fastnat igen). Det hela började som en metafor och avslutades som en faktiskt händelse. (Omvänt den här bloggen alltså). Jag kände liksom att jag fastnade och sparkade omkring som en galning för jag kände igen känslan. Sen tror jag att jag blundade lite och när jag tittade igen så satt jag där i stolen och jag hade inte ens plockat fram någon håningsburk.

Jag tror det kan vara så att jag minns förra gångerna jag fastnat och kände igen det så starkt att jag plötsligt var intrasslad ner till skosnörena. Känns lite hemskt. Ska jag resten av livet gå och vara rädd för att trassla in mig i min egen tröja eller snubbla över saker? Nej, måste ju sluta oroa mig och vara en mindre trasslig människa helt enkelt. (säger jag och nynnar en melodi och tittar bort mot skåpet där håningen står.)

"I feel nothin´, said I don’t feel nothin´
and I won’t feel nothin´ at all.
I’m damn somethin´, said I’m really damn somethin´
and I won’t take it nothin´ at all.
Get me up, get me up now somethin´
her life has thrown me away.
I can’t breathe, said I can’t breathe nothin´
And I won’t fuckin breathe at all"
-KYUSS, HURRICANE