Det är nog sant som dom säger om små städer. Jag har egentligen aldrig längtat bort, eller tja. Jag gör det nu. Så sjukt mycket. Men det där går i perioder. Perioder om fem år. Just nu skulle jag ta arbetslös-i-nån-skånskt-stad bara 4 the hell of it, och ni vet vad jag tycker om Skane. Nä, längtan till nåt annat, nåt nytt men samtidigt längtan att komma bort är nåt jag inte kontrollerar själv. Blir bara så frusen i själen av stan. Vet inte om det är mörkret eller snön eller något helt annat. Har iaf dammat av rosa ryggsäcken och funderar på att sätta mig med en karta och en smörgås. Planera, rita pilar och små gubbar med krulligt hår med leenden större än deras ansikten."I'm not the boy I used to be
this town got the youth of me
all lies turn hollow from the work of sorrow"
No comments:
Post a Comment