...AS I HATE HELL, ALL MONTAGUES AND YOU!
Liksom många andra är jag förtrollad av kärlek. Hur tiden mellan två möten kan kännas som tjugo år, hur magiskt och onaturlig svävande känsla man kan få genom att bara tänka på en annan person. Det är bättre än poesi, bättre än droger och bättre än livet självt. Det är för mig det närmaste jag kommer en känsla av gud eller övermänsklighet. Ibland kan jag förnimma samma känslor genom musik men det är då bara en ytlig spökkänsla av samma sak som försvinner lika fort som den kommer.
Det är inte underligt att man gör filmer, musik och teater på ämnet. Av dessa kan jag drömma mig bort i hela nätter för att bara få känna känslan och hormonerna pumpa i mina vener.
Det är inte underligt att man gör filmer, musik och teater på ämnet. Av dessa kan jag drömma mig bort i hela nätter för att bara få känna känslan och hormonerna pumpa i mina vener.
"Come gentle night, come loving black proud night give
me my Romeo. And when I shall die take him and cut
him out in little stars and he will make the face of heaven
so fine, that all the world will be in love with night and pay
no worship to the garish sun."
me my Romeo. And when I shall die take him and cut
him out in little stars and he will make the face of heaven
so fine, that all the world will be in love with night and pay
no worship to the garish sun."
No comments:
Post a Comment