Vinden sliter i presenningen och du håller i ett av snörena, skriker åt mig att hålla emot. Men jag håller inte emot, jag stirrar bara bort i den blygrå himlen. Det gör ont när du slutligen ger upp, släpper presenningen och går fram till mig och stirrar mig i ansiktet. Jag förstår vad du säger och jag ser hur presenningen gör en loop och försvinner upp i himlen, men jag hör dig inte, jag ser inte. Jag blinkar då du hytter med näven i ansiktet på mig och jag börjar gråta då du skriker hårda ord åt mig, förbannar mig och allt som har med mig att göra. Men du måste en dag förlåta mig, för jag tänker inte släppa dig. Om jag så ska behöva dö för att få dig att förstå så kommer jag aldrig låta dig gå. Men just nu kan jag inte hjälpa dig och det gör mig ont.
trots mina långsamma ben.
På gränsen mellan morgon och natt
Min sista chans att bli ren.
I spegeln stirrar nån tillbaks
med ögon svarta som kol.
Och ni har lärt mig gå på glas
byggt ett monster av stål.
Kom gör mig svag
med hjärteslag"
Paus - Sårbar (Jag önskar jag var)
No comments:
Post a Comment