Det är så tyst i min värld nuförtiden. Alla viskar till mig. Jag vill känna smärtan och såren från granatsplitter, höra hur trumhinnan svänger till brännande explosioner. Men det är tyst. Ibland tar jag på mig hörlurar på hög volym och låtsas att det är krig. Ibland stirrar jag, sitter bara där och minns allt om och om igen. Går igenom minnen, lägger till och drar ifrån som jag själv vill. Ändrar utan att jag själv lägger märke till det. Adderar en kommentar där och tar bort en kommentar där.
Jag kastar mitt ok nu. Som en självklar bonde som plötsligt lämnar sin åsna på vägen. Jag tänker inte bära dom röda flaggorna längre. Åsnan får klara sig själv. Det är jag som är åsnan. Jag lämnar min bonde. Han får klara sig själv. Bonden nickar. Jag orkar inte ha kriget i mitt bröst längre, krutröken slingrar sig under huden och jag vet att jag kommer brinna efter ikväll. Brinna som en tjock liten unge som vill ha godis.
"I drink good coffee every morning
Comes from a place that's far away
And when I'm done I feel like talking
Without you here there is less to say"
Colin Hay - I just don't think I'll ever get over you
No comments:
Post a Comment