IFATT

Jag hinner inte riktigt ifatt. Det släpar efter med allt just nu. Jobbet, kärleken, disken. Inget är där det ska vara. Det ligger före mig hela tiden. Hinner knappt fundera på saker ändå bokar jag in min tid konstant. Jag vill bara sova. Sova en hel vecka. Men måste ständigt jaga. Röra på sig för att kylan inte ska bita fast i pälsen. Ständigt röra på sig så att renhjordarna inte hinner ifrån i sin vandring efter vadtusan dom nu vandrar efter. Jag vill sänka tänderna i varmt blod. Vill känna att jag är ifatt, att jag hunnit, att jag lever igen. I min sömn gnyr jag och sparkar fram över ljumna sommarfält fångar rävar och harar. Biter sönder och trasar sönder dom som fluffiga kuddar. Ruskar på huvudet så kropparna slits i stycken som en vithaj.

Men jag ser bara spår. Små strån av päls på en kvist, hovspår i snön, känner ibland doften men det är bara i mitt huvud. Nä nu ligger jag efter igen. Måste sova för jag måste stiga upp för jag måste jobba så jag kan äta så jag kan vila och så börjar det om, och aldrig hinner jag ifatt.