Om nätterna svalnar det och blir uthärdligt. De flesta söker skydd i skuggan av något som omfamnar. Något som värmer. Sanningen är att de flesta inte ens tänker på det. Idiotin värmer bra nog. Mina kalla tankar är hårda som is och värmer mig inte. Särskilt inte om natten. Dom skär långa spår i mitt medvetande likt bilar som kör genom slask som sedan fryser. Långa spår som jag ser flera dagar, ja månader senare. Som spåren från jetplan som ligger över himlen i år framöver. Varför ser jag samma spår om och om igen? Är det bara så att jag ser vad jag vill se? Är det så enkelt? Är jag så blind? Det verkar inte bättre.
Jag målar bilder i rött med hjälp av en spade på en duk av betong. Skrattar åt dom som tycker jag är dum. "Idioter. Idioter. Bara sanna genier ser sanningen i mina mästerverk." Skrattar jag när dom pekar och skakar på huvudet. Alla är så dumma, jag är så kall.
Kylan är min idioti.
"Oh girl
Lead me into your darkness
When this world is trying it's hardest
to leave me unimpressed
Just one caress
from you and I'm blessed
When you think you've tried every road
every avenue
Take one more look
what you found old
And in it you'll find something new
I'm shying from the light
I always loved the night
And now you offer me eternal darkness"
- > Depeche Mode - One Caress
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment