Jag tittar bort över ängen och ser det knähöga gräset som vajar i vinden. I vågor letar sig vinden genom gräset som en stor kattbuss som glider fram över landskapet. Det är dags. Jag kikar upp i trädet där mannen med mustaschen befinner sig. Han ligger på rygg på en av grenarna fem meter upp och äter cashewnötter från en brun papperspåse. "Ska vi börja då?" frågar jag högt. Han ignorerar mig, kikar in i påsen efter en av de sista nötterna. "Du, ska vi sätta igång?" frågar jag igen och jag vet att han hör mig. Han grymtar till och sätter sig upp och kastar påsen till marken. Den singlar en gång och landar sedan i gräset vid mina fötter. Mannen med mustaschen rättar till sina pilotglasögon och tittar ned på mig. "Stressa." säger han. Jag suckar och plockar upp hans påse, knövlar ihop den och stoppar den i fickan. Han klättrar ned och ställer sig bredvid mig, tänder en cigarett och drar ett djupt halsbloss. "Vet du, du är så jävla vanlig." säger han sen med förakt i rösten. "Håll käften så sätter vi igång" säger jag samtidigt som jag böjer mig ned för att knyta min ena sko. "Nä, jag har ingen lust längre" säger han då. "Men vafan din idiot" tänker jag men han är redan borta.
"Sucker love is known to swing.
Prone to cling and waste these things.
Pucker up for heavens sake.
Theres never been so much at stake.
I serve my head up on a plate.
Its only comfort, calling late.
Cuz theres nothing else to do,
Every me and every you.
Every me...he
Like the naked leads the blind.
I know Im selfish, Im unkind.
Sucker love I always find,
Someone to bruise and leave behind.
All alone in space and time.
Theres nothing here but what heres heres mine.
Something borrowed, something blue.
Every me and every you.
Every me...he"
- > Placebo - Every you, every me
No comments:
Post a Comment