Kärlek är en märklig entitet. Det går inte att ta på, det går inte att lukta sig till, den går inte att upptäcka med något av de fem sinnena. Den kan vara ensidig, den kan komma utan motivation, den kan försvinna på ett ögonblick, man märker den som bäst när den är borta. Det är ju egentligen bara en känsla av "tycka om". Något man tycker väldigt mycket om säger vi att vi älskar. Tja det är ju en förenkling självfallet men det är knappast magi ändå. Men ändå är det svårt med kärlek. Själv är jag en av de förlorade själarna som hoppas på den eviga kärleken. Även om jag blivit motbevisad ett flertal gånger och antagligen borde börja ge upp så tror jag. Det finns nog med tid i världen att fylla oceaner med så varför skulle inte kärleken som jag är så förälskad i kunna finnas i en oändlig kvantitet, det är ju ändå bara en livstid i taget vi talar om. (so much for eternity...) Jag säger inte att jag tror att alla kommer få uppleva det, jag säger inte ens att jag tror någon troligtvis kommer få uppleva det, men jag hoppas.
Själv är jag en av idioterna som "blir less" på folk såfort dom visat sig vara "eviga". Min tro på evigheten varar som mest i något år. Det gör mig ledsen att få det bevisat för sig själv. Men det gör mig inte mindre beslutsam att bevisa mig själv fel. Jag vet att kärleken kan vara evig, det gäller bara att inte hålla för hårt eller flumma bort den.
Just nu vitnar mina knogar...
"Är det där du
eller är det nån som
liknar dig nånstans?
Istället för ljud
är du stilla tyst
och inte alls här och nu.
Ge mig en minut
jag saknar fukten
har allt runnit ut?
Är det där du
med handen på min axel
snälla säg någonting nu.
Fyll min mun med din
Fyll min tid med någonting
Fyll min mun med din
alldeles för kalla tunga
Och när vi ser oss omkring
är det genom dina
rättfärdiga blå.
Jag granskar till och med mig själv
genom dina ögon
och jag hatar det så.
Fyll min mun med din
Fyll min tid med någonting
Fyll min mun med din
alldeles för kalla tunga"
- > Kent - Istället för ljud
Själv är jag en av idioterna som "blir less" på folk såfort dom visat sig vara "eviga". Min tro på evigheten varar som mest i något år. Det gör mig ledsen att få det bevisat för sig själv. Men det gör mig inte mindre beslutsam att bevisa mig själv fel. Jag vet att kärleken kan vara evig, det gäller bara att inte hålla för hårt eller flumma bort den.
1 comment:
Kunde inte sagt det bättre själv.
Skulle kunna ta dom första raderna å säga att dom va mina ord, för så känns det.
Post a Comment