Det var bäst så. Det var bra. För bra för att försvinna i sanden. Men det gör mig inte mindre tom. Det kommer bli bra, det blir alltid bra, men just nu... tomt. Känns bra på så sätt att jag kan vara mig själv igen. Har lekt nån lek som jag själv hittat på reglerna till de senaste veckorna. Lekar som inte följer de gängse reglerna för hur lekar ska lekas. Låtsas vara någon annan. Men jag är jag och jag är som jag är. Jag är bättre än så. Vi var båda bättre än så.
När jag lämnade hennes lägenhet den natten så väntade hon ända tills jag gått med att låsa dörren, en gest som betydde mer än allt annat just i den stunden.
Fan fan fan.
"Where are we?
what the hell is going on?
the dust has only just begun to fall
crop circles in the carpet
sinking feeling
spin me round again
and rub my eyes,
this can't be happening
when busy streets a mess with people
would stop to hold their heads - heavy
hide and seek
trains and sewing machines
all those years
they were here first
oily marks appear on walls
where pleasure moments hung before the takeover,
the sweeping insensitivity of this still life"
- > Imogen Heap - Hide and Seek
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment