THE GREAT DESTROYER

Vinden slet tag i min jacka trots att jag hade den stängd. Jag blev först förvånad och tog något steg bakåt, sen förstod jag att det inte var jackan som vinden tog. Det var mig. Jag tog tafatt ett steg framåt och tog handen ur fickan, då slet vinden tag i min arm och jag slungades bakåt och tvingades ta tre fyra steg baklänges innan jag återfick balansen. Vinden tilltog i styrka och drog ned i halsen på jackan och luften pressades mellan mina lager med tröjor och kroppen, det blev genast iskallt, jag lutade mig framåt och tog ett steg ut med högra benet i ett försök att återfå balans. Löv piskade mitt ansikte och i lekparken bredvid började hinkar och spadar sakta rulla längs marken. Va I Hel-v! Hann jag tänka men kastade mig sedan rak lång på marken för att undvika en entrématta som plötsligt kom flygandes genom luften. Jag kikade upp och kände hur vinden tilltog i styrka och sög i min kropp, kände hur asfalten och gruset sakta rörde sig under mitt bröst. Jag sträckte ut bägge händerna för att hålla mig fast och hålla mig platt. Det var då den första cykeln kom farandes genom luften.

Musiken ligger som ett varmt täcke över mitt ansikte och framtiden känns inte stor men samtidigt så närvarande som den någonsin varit. Min pilgrimsfärd är över, jag har sett den heliga staden. Jag köpte ett paraply och en klocka. Jag återvände till hotellet. Packade ned mina heliga kläder som jag köpt vid inträdet, sen gick jag ned i baren. Där sitter jag nu. I min framtid. Funderar på vad fan jag gör här och om jag kanske ska åka hem?