Ibland blir man bara så less på allt. All musik i min samling låter som radioskval, alla känslor kommer fel, jag gråter när jag ska skratta jag blir rasande när jag ska gråta. Allt känns fel och färgerna skär i mina ögon. Över allt ligger detta brus som jag aldrig verkar bli av med. Mina minnen fungerar utmärkt som psykisk tortyr när jag inte vill bry mig egentligen. Tiden jag så girigt vill ha för mig själv försvinner sakta i något som tyvärr inte ser ut som annat än finkornig grå sand.
Jag spelar Jackie's Strength om och om igen. Hoppas på att jag plötsligt ska glömma, komma ihåg och allt blir som i reklamen. Zoom in... and... cut!
"I got lost on my wedding day, typical the police came."
No comments:
Post a Comment