Sommarkoli efternatt

Jag vet inte varför jag gjorde det. Kanske för att göra slut på det. Kanske för att bli upptäckt. Kanske var det för något som jag aldrig får veta. Det kändes så rätt när jag bestämt mig men så fort jag klickat på "skicka" knappen drabbades jag av panik. Kändes som drömmen då jag råkade skjuta min lillebror i huvudet med en pistol. Svårt att ta tillbaka. Både mejl och kulor.

Fortsättningen blev precis som jag väntat mig. En askgrå bild av vardagen med fabriksgrått smuts. Röda blekta vimplar slår i den kalla vinden. Nej så illa var det inte. Faktum är att det var rätt bra. Hon hade det bra, levde sitt liv där två år passerat, hon tänkte på mig ibland. Gyttret av tankar gled av mig som en för stor rymddräkt som dunsar i backen runt fötterna och där satt jag och läste hennes svar som om de två senaste åren aldrig gått. Tårarna tog aldrig slut.

"somewhere between jesus dying on the cross and a giant bunny hiding eggs there seems to be a gap in information."