Återigen tar jag på mig alltför mycket och låter min omvärld styra mig. Den otäcka svulst som är mänskligheten, vet inte varför man låter sig ryckas med hela tiden. Varför låter jag mig luras om och om igen. Min stuga är halvt söndersliten. Plåtarna sönderrostade och ur taket droppar det sommarregn från 2005, fruset av blåögda antaganden och oskyldiga tjänster.
Medmänsklighet 600kr + moms.
Inombords faller jag sönder, vraket av mitt gamla rostade jag, uppblottnat av världens friska syraregn. Blästrat av en cancerogen sol med strålning från mobiltelefoner och vänliga leenden. Jag glömmer mitt lunchpaket och köper mikropizza. När den snurrar bakom glas ser jag mig själv, fångad på ett snurrande fat i ett odefinierat utrymme bombarderad av radiovågor och mikrostrålning. Nej jag är inte nostalgisk eller miljömedveten, mest trött igen. Ska dock ta några dagar och slå av mobilen och MSN.
"...just wish that I...
...was bulletproof."
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Nej inte mobilen!!!
Ha ha, paniken. ^^
Post a Comment