ENSAM ÄR KALLT... mjau.

Fan va kallt det är! Dessutom har jag inga byxor på mig. Varför har jag aldrig byxor på mig när jag fryser är frågan...

En kompis flyttar in i hus nu precis. Känns så sjukt vuxet. Jag är glad att jag inte flyttar i hus, samtidigt som jag verkligen verkligen också vill flytta ihop med någon och bo i hus. Man vill ha den utvecklingen och man vill inte känna den "bundenheten". Mest vill man ha någon. Det är instinkt. Man känner sig ensam när det är kallt. Man känner sig ensam när det är för varmt. Man känner sig ensam när det är sådär perfekt lagom. Just nu t.ex skulle jag ropa till köket "Jag fryser!" och hon skulle svara "Men ta på dig byxorna då!" och jag skulle svara "MJAAAUUU!!!". Sen skulle vi se på TV och dricka varm choklad och spilla i sängen. Men aja. Det är smällar man får ta.

Men av nån jäkla anledning så sitter jag här, ensam, utan byxor, och fryser, och ställer mig frågan: Varför tog jag av mig byxorna just innan jag började frysa? Hur kan det slumpa sig så VARENDA kväll???