... AND AT ONCE I KNEW I WAS NOT MAGNIFICENT

1000 år rinner som en flod. Som utspätt terpentin över klipporna kring mina gymnastikskor. Bruna klippor blir under en stund svarta och tomma. Tömda på värmen dom samlat och dammet dom täckt sig med. Likt barn som blir av med sina täcken just innan mördaren tar deras liv.

Det tar tid, det slinker ned. Det rasslar till och man känner sig som en galen häst... Jag orkar inte slita i linorna. Tänker på det gula dammet som skulle virvla som en storm om jag rörde mig för mycket.. Solen värmer min klippa. Torkar den och gör stenen gul igen. Vad gör jag på en klippa? Kikar mig oroligt om efter en båt, eller vatten, men ser bara tallar, klippor och sand. Lite längre bort varm asfalt. Jag slutar titta mig om, låtsas att jag vet var jag är. Blir pinsamt om andra börjar tro att jag är vilse... Mina gymnastikskor är sig lika. Fast mina sulor har smält...

"Someway, baby, it's part of me, apart from me."
You're laying waste to Halloween
You fucked it friend,
It's on it's head,
It struck the street
You're in Milwaukee, off your feet

... and at once I knew I was not magnificent"
- Bon Iver - Holoscene