Det rycker till, tar stopp. Glider med, rutchar, fjäll torrt rasslande ibland inoljat smidigt. Det går fort, det går sakta, det går inte alls. Sen tystnaden när jag hinner tänka efter. Tungan spelar över svarta läppar och ögon fokuserar i mörkret.
I minnen ter sig allt självklart. Hjärnan har redan bestämt sig och alla element ser till synes enkla ut. Rätt och fel är så enkelt. Ibland förskönar hjärnan för att hjärtat har bestämt sig. Ibland förfular den för att hjärtat inte orkar. Oftast handlar det om att förenkla val, eller helt enkelt för att förenkla tillvaron och bara se dom stunder man behöver se igen. Minnas det bästa. Glömma det värsta. Göra egna guldkorn till samlingen, svärta ned dom mörka guldkornen så dom sticker ut så man enklare kan särskilja dom från dom riktiga. Det ska vara enkelt att minnas.
Jag har hamnat i en situation där jag inte vill välja. Just nu är jag nöjd med min situation och vill inte välja. Min hjärna försöker däremot välja åt mig, den tolkar min situation som stress, som panik eller som euphori. Förundrad sitter jag mitt i vägskälet och packar upp min picknik. Jag är inte på väg någonstans just nu, men min hjärna målar bilder åt mig i renaste guld och svartaste tjära. Jag tittar på rena bilder värdiga Bouguereau och rena skräckfoster som tagna från Lovecrafts innersta. Två vägskäl som min hjärna vill jag ska tänka över... Jag tar ännu en tugga från min "salami-brie" och funderar om jag packat saft... Eller om jag måste gå hem och blanda.
I was here.
I was here.
Whipping past the reflecting pool of me and you...
skipping school.
mmm..
We make it up as we go along."
Tori Amos - Gold Dust
No comments:
Post a Comment