REVOLVER - ATT ÅTERVÄNDA

Evolvera och Revolvera är olika saker. Motsatser kan tyckas även om det är en generalisering såklart. För mig är dom starkt knutna till varandra och förhindrar varandra på alla sätt. Jag kan inte göra något av dom utan att förkasta det andra. Det gör för det mesta ont att göra något av det och ofta gör jag båda hela tiden. Kämpar mig uppför stegen med ett rep bundet kring fötterna som spänns hårdare för varje steg jag tar. Jag klamrar mig fast utan att bry mig om mina fötter eller min smärta. Bara jag får känna mitt rep och känna att jag tar mig vidare. Stegpinnarna har slutat fungera som riktmärken. Jag har stått på samma steg i år nu. Jag har börjat räkna kvistmärken och gått över till årsringar i träet istället. Mäter mina framsteg i hur jag ser omvärlden utan att titta uppåt. Ibland tittar jag ned och börjar längta tillbaka. Det är korkat. Jag gjorde det i helgen, så himla dumt. Men kanske bra på sätt och vis. Behöver få vara en idiot. Behöver få visa att jag inte duger, behöver så mycket och har ännu mer. Plockar vedträn och tappar ett varje gång jag böjer mig ned för att plocka upp nästa. Går omkring och fryser om händerna och håller i ett par handskar. Det är så nära att man gör rätt. Så nära att man vill Revolvera och ge upp. Evolvera gör man ändå... Fast långsamt, frysandes med ett par hanskar under armen.