Jag har en konstig inställning till MSN. Verkligen en bra uppfinning. Men precis som med mobiltelefoner så känner jag att det är fel att ta med sig. Telefoner och kommunikation ska ju vara hemifrån. När man är nån annanstans ska man behöva ringa just "nån annanstans" för att få ta på mig. Att logga in på msn på jobbet känns onaturligt och jag gillar inte det. jag har ju lärt mig leva med mobiltelefon så jag kommer säkert börja uppskatta att ha msn på jobbet också.
Sen har vi den där kontaktlistan... Det är konstigt. Jag menar. Jag ser typ 40 personer och deras små kommentarer vad dom håller på med just nu. "ute och ränner" "pappa i juli" "äntligen helg". Dom ser inte varandra... oftast. Det är ju så märkligt. Dessutom har jag nån konstig känsla av att människor som ligger nära varandra i kontaktlistan borde känna varandra. Jenny och min lillebror till exempel. Dom ser ju säkert varandra när dom tittar ut genom fönstret för dom är precis bredvid varandra. Bara millimeter ifrån. Fast den ena bor i stan och den andra i Öjebyn.
När jag ska ha tag på någon och denna inte svarar via msn så kikar jag på den över och under i listan, kollar vad dom håller på med och tankarna går ungefär "åhå fest på stugan står det bredvid Elins namn.. kanske Benke är på Elins stuga?" sen kommer de mer rationella tankarna in. Men det finns någon slags instinktiv känsla av att de som ligger nära varandra i listan känner och har koll på varandra.
Nu ska jag skriva att jag ska dricka sprit i finvädret i mitt msn så kanske nån tror att jag övertalat Alex att bli alkoholist.
No comments:
Post a Comment