DESPERATE

Det skjuts, det mördas, det jollras, giftemål, bubbelbad, intriger. Vem är vems mamma och är någon adopterad, vem prasslar med pastorn och vad sysslar rörmockaren med. Desperate Housewifes är en klassisk såpa i alla bemärkelser. Ändå kan jag inte slita mig. Jag trånar efter de stunder då jag kan göra Lynette sällskap när hon kämpar för och emot sina barn. Jag bara älskar när Susan tar klantiga beslut och jag får ståpäls då Bree sätter igång med bordsplaceringar. Jag blir glad i själen av den här serien. Jag skrattar öppet och får en tår i ögat under varje avsnitt. Det är få serier som lyckats få mig att göra det under tre hela år.

Förra avsnittet skickade dock upp hjärtat i halsgropen. De gjorde en slags postlude där de lite kort sammanfattade vad som hände under de fem kommande åren. Jag fick smått panik. Ska dom lägga ned serien? Det kan inte sluta såhär! Kikade på deras hemsida och det verkar som att serien fortsätter "fem år senare". Shit. Det har jag aldrig sett förr. Det måste vara nytt. Under loppet av någon minut flyttar de handlingen fem år fram i tiden och fortsätter där. Filmmagi. Nåja ska nu efter den värsta persen är över gå och lägga mig och drömma om hur magiskt det kan vara på TV.