Jag kikade över kanten bara för en stund. Tänkte att jag nog var redo ändå. Det klarblå havet skulle guppa sakta och allt skulle kännas helt okej. Ensamt men ändå bra. Så jag reser på mig och kikar över relingen och ser ett inferno utan dess like. Ett hav av döda lemlästade kroppar, svart rök som stiger från brinnande döda och svart gyttjigt vatten som inte guppar utan bara ligger där. Allt var precis som när jag lämnade det.
Jag förstörde genom 2 minuter nu på morgonen allt jag byggt upp under nästan två månader. Nu vet jag. Nu kan jag inte inbilla mig längre. Jävla skit det är ingen idé att hoppas att man ska driva omkring utan ansträngning och plötsligt dyka upp någon annanstans. Man är kvar på samma jävla ställe tills man med sina blodiga armar paddlat sin roddbåt dit. Åhh gud jag längtar hem!
"To the souls desires
The body listens
What the flesh requires
Keeps the heart imprisoned
What the spirit seeks
The mind will follow
When the body speaks
All else is hollow"
- > Depeche Mode - When the Body Speaks
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment